Rösta rösta rösta!

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!

Piano!

Igår var det skoj! Lite före sju satte jag mig i en bil tillsammans med Jens, Rotmos och Johan för att åka till Göteborg. Rotmos började sjunga "Tonight's the we're gonna make it happend" och jag började nynna med. Sen sätter Jens på radion och på hög volym kommer: "I'm so exited! And I just can't hide it!" Sjukt kul att den spelades på radio när vi nynnat på den precis innan :D Men alla hakade på och sjöng med direkt. Roligt!

I Göteborg mötte vi Max och Elin och började promenera omkring för att leta efter ett matställe. Det blev till slut en Italiensk restaurang på Avenyn. Det var länge sen jag skrattade så högt och mycket. Så jäkla guld värd kväll! Även om ingen orkade äta upp sin mat och det var kanske lite väl dyrt så var det så grymt roligt. Beställde in en appeltini till fördrink och hade höga förhoppningar. Smakade vodka med äppelsmak. Jag ska fan göra den själv nästa gång, mer apple sourz!! Men ja, som sagt, det var roligt ändå :) På bilresan hem spelades Drängarna. Fnissig resa.

I övrigt har Johan blivit sjuk. Stackarn, alldeles täppt och svag. Jag ska vara asgullig. Tills han blir frisk, då får det vara nog ;)
Jag har börjat lyssna på pianomusik igen också. En kompis gjorde en spellista som jag lyssnat på ett tag och nu ska jag göra en egen. Det får mig att sakna baletten i Kristinehamn. Även om allt var skit där och jag inte började trivas förrän det var slut, så var baletten det enda som jag själv såg mina framsteg i. Om än långsamma. Det var dessutom så jäääkla skönt när det var över! Man tänker inte på hur jobbigt det är, och stretchingen efteråt var så skööön! Jag kunde banne mig gå ner i spagat för ett år sen. Fan, jag måste leta upp balett i närheten som jag kan träna. Utan den prestationsångest som jag hade i Kristinehamn :) Jag vill tro att jag skulle klara det bättre nu. Nä, mer pianomusik nu!

Peace.

mööh

Hej jag är aggressiv. Shit happends, man måste ventilera och skrika ibland.

Igår (onsdag) var det St. Patricks day. Då var det fest! Och utgång för första gången för min del här i stan. Visade sig vara 23 års gräns men vi fick stanna ändå ^^ "Ni verkar ju lugna och städade" Och det var vi! Satt vid ett bord och hade mycket trevligt. Dagen till ära var vi ju såklart på The Bishops Arms också ;)

Idag har varit lugn och så. Gjorde smoothies med Johan som blev helt okej. Liite väl surt men jag gillade iaf :D Vi har ju nämligen en stavmixer nu som vi fått av min fina mamma. Den funkade bra! Mailat massa viktiga och fräna saker som ger mig pengar och förhoppnignsvis ett jobb. Ska på två intervjuer nästa vecka. (kul att morgonen efter ett av mina största utbrott blir jag erbjuden intervju, sen ett dygn senare ännu en!) Så nästa vecka kommer bli mer händelserik än på länge. Två intervjuer, ett möte med coachen och shopping. Antingen tröstshopping eller "nu jävlar ska jag ha kläder-shopping"

Ööh. Helg nurå. Tacowraps och tacogratäng står på menyn och jag är så sjukt sugen på det!

Peace.

Orka inte läsa

Snart blir jag heroinist och uteliggare. Det är fan så mycket mer givande än att långsamt ta död på sig själv genom att gång på gång få bekräftat att man inte duger att ens jobba för 30 spänn i timmen. Alla tror att dom vet bättre och att jag inte gör tillräckligt. Att jag inte söker tillräckligt många jobb eller så tycker dom att jag ska söka andra yrken. Alla tror dom är unika och har nått nytt att komma med. Alla säger samma saker, alla tror dom är bättre. Jag får inget positivt, inget jag ser som pepp, bara 'du gör inte rätt' eller 'du söker inte nog med jobb'

1. Jag söker i snitt 2 jobb om dagen. Kan vara 0 nån dag och 5 en annan dag. Bara det är svårt eftersom jag inte kan söka jobb som kräver körkort eller utbildning. Dom skojar inte när dom KRÄVER. Jag har fått tillbaka brev som i stort sett säger "vi krävde utbildning, du har den inte, ödsla inte vår tid" Jag söker allt utom dom som har KRAV på saker jag inte har. Är det önskemål eller meriterande som det så fint heter, söker jag även om jag inte har nått annat än ett påstått intresse. Skulle jag mot all förmodan få jobbet får jag börja läsa på om det skulle vara så.
2. Jag har inte körkort och kan inte ta det förrän jag har pengar till det. Inget jobb=inga pengar. Jag är inte ens motiverad nog att ta det innan jag är glad på riktigt.
3. Jag är så jävla negativ jag vill! Det är jag som söker och får alla nerslag. Jag vill inte höra massa dåliga lögner om att 'nästa gång går det!' eller 'Dom vet inte vad dom missar' Jag kommer få ett jobb någon gång men fram till dess är jag så jävla negativ, arg och ledsen jag vill. Jag kan vara positiv också. Om jag orkar men det gör jag sällan. Att jag är negativ betyder INTE att jag har gett upp eller att jag gör sämre ifrån mig. På riktigt, ingen känner mig bättre än jag själv. Jag vet.
4. Allt dom säger och föreslår gör jag redan eller har redan testat osv. Det finns inget dom kan göra, inget jag kan göra. Förutom att vänta. Jag kan inte bli räddad eller hjälpt. Jag vill inte ens. Jag kan själv och ska göra det själv. Och det ska gudarna veta att jag kämpar.

Andra chansen

Jag har suttit och skakat av ilska. Fyra låtar kunde jag acceptera vidare till finalen. Pernilla, Pauline, Neo och Alcasar. Jag tänkte att det finns liksom inget alternativ än att dom fyra skulle fightas i slutet. Pernilla var den enda som gjorde det. Alltså jag var så arg! Så jävla inne i alltihopa så det var nog tur att Johan inte var hemma. Jag har skrikit och svurit och hetsat upp mig över resultaten. Alltså.. Gaaah jag är fortfarande arg. Hur KAN svenska folket med att inte tycka som jag! Jag borde få bestämma allt i Melodifestivalen. Och idol. Och Let's dance också.

UUUUSCH!!

Peace.