Jag är pissed, förbannad och helt makalöst arg. Jag klarar inte av att argumentera eller debattera utan att bli fett upprörd eller högröd i ansiktet. Den här gången gäller det aborter. Jag kan inte säga att jag är för eller emot aborter. Det är för jävligt att man är oförsiktig och att folk inte kan ta reda på sig själva när det gäller preventivmedel, sammtidigt som det sker våldtäkter och skydd som bara funkar till 99% Men nu har diskussionen gått till abort av utvecklingstörda barn. Främst down syndrom då en artikel länkades om just det. Visst, jag förstå att man blir rädd och ledsen när man får veta att barnet man bär på har en skada, men att ta bort det bara därför?! Det gör mig ont att man tror att man inte kan älska sitt barn bara för att det är sjukt eller skadat. Down syndrom har ofta ett hål i hjärtat också och därför tycker folk att "dom dör ju i förtid ändå, man kan bespara sig den smärtan och bördan som det innebär" NEJ!! För i helvete, folk föds med hjärtfel varje dag! Det finns resurser att tillgå för utvecklingsstörda människor! "resurserna räcker aldrig till" Nehe, okej så då är det okej att ta bort ett ofött barn, "för att resurserna aldrig räcker till?" Skolor läggs ner hela tiden och ändå skriker alltid dom efter mer pengar, ska man låta bli att sätta sina barn i skolan då "för resurserna räcker ju ändå aldrig till" Men värst är nog att jag står ensam. Det är ingen som har hållt med mig det minsta hittills. Vad är ni för människor?! Någon säger att aborter är att ta bort en cellklump och sen får man hjälp för det och så mår man bra igen. Jag vill inte ge upp i diskussionen men jag bara återupprepar mig. Hur fan kan man tycka att man får döda ett ofött barn för att det är skadat?! Vill man ha barn så får man inte välja vad för barn man får. Varför måste man få ett friskt barn för att kunna älska det? Ja det är jättemycket jobb med ett skadat barn, det inser jag med. Klart det inte är lätt någonstans. Men INGENTING är lätt! Det är säkert mycket svårare att uppfostra ett utvecklingsstört barn det tvivlar jag inte en sekund på, men ska det avgöra en människas liv? Det är som att säga till vem som helst; "Nej det är för svårt att ta hand om dig, du får dö." Det finns massor med 'svåra' ungdomar och bokstavsbarn, ska man döda dom också? Dom är ju skitsvåra att ta hand om.
Får jag utspel i diskussionen kommer någon trampa på mig eller kasta ut mig från forumet för att jag hoppar på folk. Så det fick bli blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar